Studentlegitimation_slider
Studenter tränar gratis
komigang_slider
 
Kom igång med din träning

Banner_PT_vt_2016_3
3 Personlig tränare

boka-pass

bli-medlem

fyrkant gymloppis

Gymloppis del 2

Nu kan du göra riktiga klipp på gymutrustning. 70-93 % lägre pris.
Först till kvarn!
Läs mer »

cdeeswa

Vi har löpning på alla nivåer

För dig som vill börja springa, till dig som redan springer som en gasell. 
Läs mer »

small-group-tonår

Smallgroup: Tonår

Nu kör vi en ny omgång av succé-smallgroupen! Startdatum 1/11.
Läs mer »






Friskisochsvettis_rod_loga_fyrkant

Vi är en förening

Friskis&Svettis är en ideell idrottsförening där vår idé och verksamhet bygger på lustfylld träning av hög kvalitet.

Läs mer »


ff

Vårt träningsutbud

Här kan du läsa mer om våra olika pass. 
Läs mer »

Pyramid

Personlig tränare

Ibland är vi behov av det där lilla extra för att komma vidare. Eller för att komma igång. Och framför allt, för att verkligen nå våra mål.
Läs mer »


Friskisbloggen

Vi blir alla starkare av förändring. Jag byter arbetsplats.

I torsdags berättade jag för personalen att jag sagt upp mig. Sagt upp mig från jobbet som verksamhetschef på Friskis. Hur gick det till?!

Jag började sommarjobba ganska tidigt, (vi som är 70-talister hade förmånen att få komma igång i unga år). Jag var 13 år och jobbade i glasskiosken på Eriksöre camping, syrran hade jobbat i butiken några år hos Fia och Annika och nu fick också lillasyster börja. Så KUL!!

Och det har fortsatt, jag har haft det så kul på jobbet i faktiskt hela mitt yrkesverksamma liv. Dagarna då jag velat ligga kvar i sängen är få. Beror det på att jag har haft vansinnigt skojiga jobb eller har jag valt att ha kul? Jag vet faktiskt inte, men detta har gjort att jag också orkat ge otroligt mycket och jobbat hårt.

För snart 4 år sedan beslutade jag mig för att lämna jobbet som kundtjänstchef och försäljningschef, den branschen hade jag varit i , i nästan 15 år och jobbat nordiskt. Jag kastade mig ut i det okända, ensamstående, 2 barn att försörja och ett för stort hus och trädgård. Min mamma och pappa undrade nog om jag var galen.
Men vilken lyckoträff! Efter några månader så hamnade jag på Friskis&Svettis. Dom sökte ny verksamhetschef och efter en gedigen rekrytering så föll lotten på mig, jag tog hem Högvinsten! Det är verkligen så jag ser det En högvinst!

Sydöstra Sveriges största förening, 6500 medlemmar, 200 funktionärer som jobbar ideellt och en personalstyrka på 12 personer och alla sprudlar av energi och lust att driva föreningen framåt. Förstår ni vilken underbar känsla, jag får rysningar när jag tänker på vad vi åstadkommit. Tänk om alla yrkessamma individer kunde få känna av den lyckan varje dag man går till jobbet!

På köpet här på Friskis finns en härlig sund bild av träning, ett smörgåsbord av olika träningspass och ett leende på allas läppar ung som gammal. Men hur kan man säga upp sig ifrån denna underbara tillvaro? Ibland måste man prioritera, ensamstående  med barn som idrottar mycket och vill ha sin mamma närvarande lite mer så blev valet enkelt när jag fick ett nytt fantastiskt erbjudande. Ny arbetsplats blir KIFAB. 

Det är en märklig känsla att lämna något fantastiskt för att gå till nåt fantastiskt men vi blir alla starka av förändringar!

// Mita
Mita_hangaNDE
Läs hela inlägget ››

Medaljer och barnbarn

Det finns många olika drivkrafter som får oss människor att pressa gränserna fysiskt, att träna för en specifik sak. Ganska vanligt är att man vill hålla vikten, orka mer i vardagen eller att prestera på en tävling. Sen finns det en sak som tillkommit under senare år som fascinerar mig. Mäta fettprocent. Målet är att få så låg fettprocent som möjligt. Då undrar jag: Vad händer sen? Är man nöjd och äter upp sig lite igen? Och 30 år senare när man sitter med sina barnbarn och berättar om sina framgångar i livet, säger man då: ”När farmor var 34 år, då hade hon bara 9% kroppsfett, det är jag stolt över!”

 

Allt detta kom jag att tänka på i somras när vi städade i förrådet och sonen, 7 år, hittade min skokartong med medaljer från diverse löptävlingar. Han blev enormt imponerad och ägnade säkert en timme åt att plocka runt bland alla metallbitar i olika färger. Finast var de största av guld såklart. När jag sedan tömmer fickorna på hans byxor för att tvättas hittar jag mest legobitar, men lite då och då en medalj från mammas skokartong. Det är något magiskt med de där medaljerna. När man korsar mållinjen på en löptävling får man en medalj runt halsen oavsett vilken tid, placering, ålder, kön eller sexuell läggning du har. Det är ett fint minne som jag nu vet vad ska ha till: Visa mina barnbarn. ”När farmor var 34 år sprang hon Marathon i Rom, det är jag stolt över! Titta vilken fin medalj jag fick.” För när jag senare under sommaren städade i mina föräldrars förråd hittade jag en låda med farfars medaljer. Och där satt jag och plockade i säkert en timme och var jätteimponerad. Och stolt över min duktiga farfar. Inte vet jag vilken tid han sprang eller simmade på, det är inte de viktigaste. Det är vilken färg det är på medaljen. Och hur tung den är. Jag hittade en som det stod ”Kvarnholmen runt” på. Simtävling som fanns på 30-talet tydligen. Den la jag i fickan.

 

Jag frågade en av våra PT-s på Friskis&Svettis en gång hur en sådan där fettprocentmätning går till egentligen. Då nöp han mig i magen. Jätteenkelt test. Det är väl så nära vi kommer en sådan mätning hos oss. Men berätta gärna vilken medalj du skulle vilja erövra så hjälper vi dig med det. Och glöm inte spara den till dina barnbarn!

 
Plopp_fettprocent

Bilden: Jag och Augustus och medaljen utanför Colosseum

 // Liselotte, Core & Dansledare och Fysioterapeut på Klemming Idrottsrehab & Fysioterapi

Läs hela inlägget ››

Morgonstund har guld i mun

Det är så fantastiskt! När vi drog igång träningssäsongen här på Friskis Kalmar för ett par veckor sedan ville vi testa att köra pass klockan sju på morgonen. Vi tänkte att det skulle kunna vara ett pass som några vill gå på, en mindre skara deltagare. För så tänker vi med vår träning. Att hitta en bredd på pass och tider som funkar för alla. Så vi satte in Cirkelfys45 på onsdagar och Power Hour på fredagar. Start 07:00 sharp. Jag trodde på pass med kanske 30% beläggning. Och jag kunde inte haft mer fel! Passen är nästan fulla och det är sån otroligt skön energi hos deltagarna! Lite morgontrötta innan passet, men mycket glada och pigga efteråt. Så ska man kicka igång en dag! Hos oss kan du nu morgonträna gruppträning och i gymmet alla dagar i veckan. Gutt! :) 

Nu fortsätter processen att utveckla schemat och utbudet. Nästa fokus ligger på sena kvällar och helger. Fortsättning följer…

Oskar, Träningsansvarig
oskar           morgon
 

Läs hela inlägget ››

Tisdagen är min favoritdag på Friskis!

 

Tisdagen är min favorit dag på Friskis. Ni vet den där dagen man längtar till hela veckan och vet att man kommer att gå därifrån med ett ännu större leende på läpparna och den där goa känslan i kroppen. Det är inte då jag har genomfört det bästa träningspasset, lyft de tyngsta vikterna eller sprungit fortare än jag någonsin tidigare kunnat. Nej det är något helt annat…. det är då jag möter tonåringarna.  

Jag har fått förmånen att leda Smal Group Tonår tillsammans med min tränings kollega Daniel. Under sju veckor möts vi av 10 förväntansfulla 13-15 åringar redan i receptionen.  Några sprudlar av skratt, tjo och tjim och känner sig som hemma, då de sedan tidigare är medlemmar och i full gång med olika träningsformer. För några är det allra första gången de kommer i kontakt med träning utanför gymnastiken i skolan.

Vi vet att det är många ungdomar som av olika anledningar slutar med sina idrotter i åldern 13-15år och inte riktigt vet vad de ska ta vägen efter det. Några tycker det blir en allt för stor utmaning att börja med en helt ny idrott. Det är där gymmet kommer in i bilden. Självklart får man träna på Friskis utan att ha genomfört en Smal Group Tonår, men då med vuxens sällskap. Har man genomfört Smal Group Tonår vet vi att förutsättningarna för att kunna genomföra såväl funktionell träning som att utmanas av fria vikter och maskiner på egen hand finns.  För många öppnas en helt ny värld.

Tisdagarnas sammankomster består alltid av lite teori, teknik och massor av praktiska övningar. Vi går tillbaka till grunden och ser till så att bl.a. knäböj, utfall, lyft, press och rotationer sitter där de ska och att man ser snygg ut. Jo det är sant vi tjatar mycket om att se snygg ut när man tränar. Då menar vi så klart inte vad man har på sig eller vilken frisyr man har. Nej vi menar att har man en bra hållning och det känns skönt i kroppen när man genomför en övning, ja då gör man oftast rätt och ser snygg ut. 
Win win liksom J

Tränings vanan är otroligt varierande i en grupp. Några har koll på varenda liten muskel 14191859_10153826660211592_1442006632_ooch övning, några har aldrig genomfört t.ex. knäböj, ett lyft eller en armhävning.  Det är dessa olikheter som är så berikande, för ingen av oss är ju fullärd utan vi lär oss ständigt nya saker. Det är här som vi ger alla utrymme att växa efter sina egna förutsättningar. Daniels och min uppgift är att förmedla glädje och kunskap, ge självförtroende, påminna om att endast fantasin sätter begränsningar och att allt är möjligt bara man vill. Jag envisas alltid med plankan vid vår första träff. Det är sällan någon som tror på att de kan stå i en hel minut. Att möta blickarna fyllda av ren glädje och lycka, vecka efter vecka då nya rekord sätts i plankan är en magisk känsla. Det är en stor förmån att få vara med och se hur varje deltagare växer och blir lite säkrare och starkare.

Vi brukar alltid ställa frågan till var och en vad de vill kunna när de slutar Smal Groupen. Självklart har en hel del drömmar om hur de vill bli starkare, eller kunna slå storebror eller någon annan idol i armhävningar, men för några är önskan om att bara våga gå genom gymmet med en stolt hållning och skön känsla i kroppen målet.

Sista tillfället vi ses får alla göra sitt eget träningsprogram att kunna träna efter. Det är en utmaning, men med en hel drös av övningar, olika träningspass i ryggen och nya träningskompisar som bollplank blir det alltid genomfört med guldstjärna i kanten.

Om några dagar sätter en ny grupp igång och jag får möta 8 nya träningskompisar att dela favoritdagen med. Ser fram emot att få lära mig och tonåringarna nya saker och att fyllas av den där goa känslan i kroppen igen.

//Malin
1781986_841770899196409_6522095842303983641_n

Läs hela inlägget ››

Uppdatering från Träningsansvarig, om gruppträning, nya gymmet och Move Your Buddy

Nu närmar det sig äntligen schemastart för vårt stora gruppträningsschema, våra ledare är otroligt taggade. Dom står i startfållorna och frustar med nygjorda pass och längtar efter att få träna med er. På måndag kickar vi igång, kommer bli så bra!

All utrustning är äntligen på plats i vårt gym, och nu kan vi börja göra den slutliga möbleringen och planeringen. I ett gym med många rum, mycket utrustning och många fantastiska medlemmar är det svårt, för att inte säga omöjligt att göra en projektplan som stämmer överens med slutresultatet. Men nu har vi allt på plats och kan börja ”bo in oss”. Nu börjar fluffet, som Ernst skulle säga. Fototapeter ska upp, fler speglar är beställda till funktionella ytan, vi skapar naturliga passager in till maskingymmet, smart förvaring, möblerar i cardion osv osv. Räkna med att arbetet kommer ta några veckor. Slutresultatet kommer du tycka om!

På måndag startar Move Your Buddy – Kampanjen där du kan bjuda med någon du känner på träning, så många gånger du vill mellan den 29/8-18/9 Chans att vinna pulsklockor, träningskort och fina presentkort för både dig och den du bjuder med. Läs mer här: http://kalmar.friskissvettis.se/traning/move-your-buddy

Jag själv är otroligt taggad och laddad inför en ny högsäsong för vår träning. En säsong som sträcker sig hela vägen fram till midsommar 2017. Hoppas du är lika laddad som jag! :-)

 //Oskar, Träningsansvarig (som nu är i stort sett återställd efter en Ironman, kroppen är fantastisk!) 
14064301_10153802271681592_833237864723088830_n

Läs hela inlägget ››

Att göra en Ironman är som att tömma ur allt i julklappssäcken på en o samma gång.

Hur ska man med ord kunna förklara ens tanken och upplevelse efter ett sådant Stolleprov som IRONMAN?

Känslan har inte riktigt lagt sig. Den har nog inte ens kommit till mig riktigt. Ibland upplever man allt på en och samma gång, och ibland sköljer det över en efter ett tag, ibland uteblir dem förväntade känslorna.  Jag har nog lite av varje just nu dagen efter målgång.

Känslorna säger nog som de flesta beskriver: WOW vilket publikstöd man har. Det e DET som gör att man fortsätter, fortsätter och fortsätter, trotts att benen säger; ”Stanna nu, hörrdu du du, stanna nu sa jag, HALLÅ, nu får du (svärord) ta o stanna!”

Den enorma glädjen som alla sprider med sina klappar, rop, gester, miner och allt därtill, vill jag också bjuda på. Jag har en vän som gjorde Ironman ifjol, Uffe, som sprang med dem lättaste stegen och med det största leendet förra året. Där och då bestämde jag: Det är SÅ jag vill genomföra min Ironman 2016, och så gick jag och anmälde mig. Nr 2 det här året, som egentligen är nr 1 var; Jag ska göra det och vara HEL hela vägen alla dagar i 365 dagar. Och idag, dagen efter loppet, så har jag skött min planering och träning återhämtning och inte haft något som påverkat mig så att jag inte kunde utföra en del av träningen som t ex varit skadad. Det skulle vara hållbart. Precis som all träning på Friskis&Svettis är. Jag har sett (säkert du också) alldeles för många triathleter som är lite trasiga mest hela tiden. Och det ville jag själv inte vara en del av.

Jag klappade igång delar av Berga, jag dansade på Ängöleden, ja, jag gjorde vågen i Mörbylånga, jag skrek till några och frågade om de hade somnat, jag peppade publiken för deras ork att heja fram alla tappra riddare, visade min uppskattning till alla funktionärer som försörjde oss runt banan, jag gjorde glädjeskutt, klappade igång Storgatan när den var tyst,  jag kramades, jag pussades, jag smajlade mest hela tiden.

Och det är en sak som blivit inpräntat i min vardag på Friskis&Svettis i Kalmar, att glädjen är en STOR del av att fortsätta röra sig. Och DET ville jag bjuda på. Hoppas jag lyckades något sånär. ”Race with a smile” är Ironman i Kalmar synonymt med, och det BLIR lättare då. Önskar att fler kunde ta vara på det i många lägen. När man tror och tycker det är som jobbigast, så dyker det upp ett glatt gäng, och helt plötsligt känner man inte benen, och de bara rusar iväg. Eller så räcker det med en tanke; ”hen jag sprang om nu, såg ut att ha det tuffare än mig”, och så peppar man på den, och så ler man igen. Och när man är trött i benen och blir omkörd av Aron ( se bilden) så är man glad att man har ben och fortsätter använda dem. J 14054265_10154431021789481_7052170706393379874_o

(Aron Anderson, första person att bestiga Kebnekajse; du är en sann förebild och inspiratör för många)
(Bild lånad från Barometern)

Jag förstår varför människor utsätter sig för det här om och om igen. Inte minst upplevelsen ifrån publiken igen, man känner sig som världens superhjälte. Men också att det är något som gnager i många att: ”Det där kunde jag gjort bättre. Om jag gjort si eller så så kommer det gå snabbare.” För det finns hur många parametrar som helst man kan påverka.

Varje gång någon frågat mig vad jag har tänk att gå i mål på för tid så har jag ofta svarat: ”Målet är målet” och inte sällan fått tillbaka: ”jaha, du vill hålla det hemligt..”

Nej, jag vill inte hålla det hemligt. Det finns ingen gömd agenda. FÖR det spelar ingen roll vad tiden blir när man gör sitt första Ironman. Hade jag velat ha en bättre tid hade jag haft en annan cykel, inte stannat och kissat 10-11 gånger, sprungit förbi någon vätskestation, haft med mig egen energi, inte kramat min familj, inte saktat ner och peppat på över 10 st som knappt hade styr på benen, tränat ännu fler långpass och försakat min familj lite till… osv osv.
Jag ville ha en BRA upplevelse av det. Och det fick jag. Det blev som jag hade förväntat mig. Den enda planen egentligen var att jag ville springa om många fler sista varvet än som springer om mig ( läs: Det ska finnas krafter kvar hela vägen).
Det lyckades jag med. (igen, jag ville ha en positiv och bra upplevelse ända in till slutet)

En annan sak som ganska många har sagt till mig när vi pratat om hur jag förberett mig osv är: ”Då har Daniel (min fantastiska kollega by the way) planerat din träning va?”
Första gångerna förstod jag inte riktigt: (inget ont mot dig Daniel alls), men jag har ju själv peppat, tränat, coachat, planerat träning för ca 10 st som gått i mål på Ironman hittills, så jag blev lite stött när de kom med den kommentaren. Skulle inte jag klara av att sätta ihop träning och plan till mig själv när jag gjort det för så många andra redan?
Men den kanske är berättigad, Daniel har hjälpt många och fått till fantastiska prestationer som hörts och syns för många i tidigare Ironman. Och även om man kan mycket själv, så är det såklart inte dåligt att ha någon att bolla idéer med. Man är inte alltid starkast själv.
Den här gången ville jag dock göra nästan allt själv. Tack för omtanken : )

Jag tror på tesen att alla kan göra en Ironman. Vi har alla olika lång väg dit. Vi har alla våra hinder och möjligheter att jobba med som tar oss vidare fram. Alla ska inte göra Ironman. Långt ifrån. Det jag vill att du ska ta till dig och sprida är, att människan kan försätta långt långt mer än man tror. Och det är det som gör en del galna, när de vill testa hur långt man egentligen kan pressa kroppen, göra 10 Ironman på 10 dagar i rad eller vad det nu kan va för påhitt. Vad orkar egentligen kroppen med. En del vill utforska det.


Kunna springa 5 km, orka gå upp för trapporna, fixa klassikern under 24 h, inte ha ont längre eller våga börja träna eller bli starkast i chins, bli rörligare för att göra bättre knäböj, leva ett långt liv, förbättra sin tid på Ironman, eller komma till insikt att vara nöjd med att man är just där man befinner sig idag.  Alla dem här sakerna är saker som jag har förmånen att jobba med under det gångna året tillsammans med många andra saker. Och det är en ynnest att få vara en del av dessa resor.

Ironman-Tävlingen i sig är inget hälsoprojekt. Vägen dit kan dock vara det i mångt och mycket.

Min största motivation var min familj Evelina, Ines, och i synnerhet en av mina döttrar som sa till mig:
”Pappa, det viktiga är att du mår bra, och att du kommer i mål”. Sagt och gjort. Tack Elli. Du är den klokaste jag vet.

Tack IRONMAN 2016 för iår. Och tack till alla som skrivit, hejat, skrikit, dansat, klappat, skyltat, tränat med och till mig igår, idag och under det gångna året.

Och nej, jag har inte blivit sponsrad med något av Friskis bara för att jag bar den tröjan. Jag frågade ledningen  lite försiktigt om jag fick ha den på mig, och fick ett ja, och blev väldigt glad och stolt. Den var till för att visa glädjen som Friskis står för, och som motivation för att fortsätta hela vägen fram.

Om 2 veckor väntar nästa utmaning, något som jag drömt om de sista åren att få göra igen.

 IMG_1360     IMG_1397

// PT Tommy

 
 

Läs hela inlägget ››

Följ oss gärna på Facebook











Öppettider

  • Måndag

    05.30 - 23.00
  • Tisdag

    05.30 - 23.00
  • Onsdag

    05.30 - 23.00
  • Torsdag

    05.30 - 23.00
  • Fredag

    05.30 - 20.00
  • Lördag

    08.00 - 18.00
  • Söndag

    09.00 - 20.00

bli-funktionar

klemming_sjukgymnast

massage_friskis